070-250 31 80 jenny@finvovve.se

Zebs nos och andning

Jag har fått lite frågor om varför jag valt att operera Zebs nos och om det inte är onödigt. Jag uppskattar verkligen att jag fått frågorna direkt så jag har kunnat bemöta det med mina tankar istället för att på omvägar höra att det pratas om det.

För Zebs del handlar det inte så mycket om att han inte orkar göra saker. Han kan springa en mil med mig utan problem, han tränas för fullt och lever ett aktivt liv. Det som fått mig att välja operation är hur han är i vila. Redan när jag fick hem honom reagerade jag på att han fick ta i när han andades in. Det skedde alltså inte tyst och utan besvär. När man inte vet hur det ska var så var råden jag fick då att så länge han inte verkade trött var det inget konstigt. Samma sak när det kom till andningsljuden. Snarkningar, gurglingar osv var normalt för rasen och inget att bry sig om.

Och det var där jag fastnade lite. Normalt för rasen är ett uttryck som är jättekonstigt. Bara för att en majoritet beter sig på samma sätt, betyder det att det är rätt eller snarare inget problem?

Jag tycker Zebs ljud, snarkningar och andning har blivit sämre allt eftersom och så blir det också när de aktivt måste dra in luft. Vävnaderna sväller och helst ska operationer göras tidigt för att slippa biverkningar av trög andning.

Han kan inte ligga hur han vill eftersom andningen påverkas, han får ta i med magen för att luften ska komma in och han snarkar så han vaknar och måste byta ställning för att underlätta för sig själv. Han får också ofta vitt skum runt nosen vilket kan komma från friktioner i näshålan.

IMG_0046

Knipta näsborrar och vitt skum

Av veterinären fick jag höra att många uppfödare säger att hundarna opereras i onödan och av de bostonfolk jag blivit kontaktad av säger dom att det är en hetsjakt på det här just nu. I mitten står valpköpare med liten kunskap och ett svårt beslut.

Jag anser mig ha en relativt lagom tröskel. Jag skulle självklart inte rekommendera en operation till någon som inte behöver det och vill man kolla upp det kan man göra det hos flera veterinärer. Men jag bortser heller inte från problemet och håller mig till devisen att kan hunden andas bra så hörs det inte när dom andas. Jag tror det är lite hårdare än gemene man inom bostonvärlden men samtidigt står jag för att jag tycker det. Andra får ha sina åsikter och det är helt ok, jag dömer ingen utan väljer vad jag vill göra med min hund. Andras hundar får deras ägare besluta om eftersom dom känner dom bäst.

Nu finns det raser som är bra mycket värre än boston och jag vet att bostonklubben aktivt arbetar med det här. Dock tror jag inte de får en rättvis bild då många inte vill berätta att man opererat då det lätt kastas en skugga över uppfödaren eller olika avelsdjur. Om du har en boston som du upplever har problem eller som du opererat tycker jag du ska skicka ett mail till bostonklubbens ordförande så klubben får information om vad, hur och varför.

Här kommer en liten film på Zeb när han leker och när han vilar där man hör och ser hur han andas.

Avslutning på ”Från valp till stjärna”

Nu har vi haft avslutning på tredje omgången av ”Från valp till stjärna”-kursen. Det är verkligen en kul kurs att hålla särskilt eftersom jag älskar grundträning.

En av de sakerna jag tycker är roliga är när man ser aha upplevelserna hos deltagarna när de börjar förstå hur man kan använda grundövningarna i momentinlärningen senare.

Jag brukar kalla det Mister Miyagi träning, ni vet sådär wax on wax off. Det vill säga att lär era hundar det här, lita på mig, ni kommer få nytta av det framöver.

En annan sak är att när man lägger så mycket tid på belöningar (olika belöningar, olika sätt att belöna, extern belöning osv) får man verkligen en hund som är med på noterna.

Många av deltagarna har ju valpar så ibland är det väldigt mycket annat som lockar men jag såg tydliga framsteg hos alla som var med.

Nu är det två veckor kvar på träningsgrupperna sen blir det uppehåll, i varje fall på Botkyrka BK. I januari och februari blir det lite föreläsningar med kurs om att tänka rätt i tävlingssituationer.

image

Träningsstim

Vi har verkligen kommit in i ett träningsstim vilket gör att man faktiskt ser lite resultat också (doh!). Just nu är känslan att det faktiskt kan bli bra det här när allt sitter men än är det en lång bit kvar.

Det största fokusen just nu är helt klart att få han tyst.

Det är en svår balansgång med att sänka aktivitetsnivån så han inte låter men samtidigt har tillräckligt mycket energi för att kunna göra alla moment.

Rent momentmässigt jobbar vi på med dirigeringsapportering som verkar vara en svår nöt att knäcka. Just nu koncentrerar vi oss på vänster för att se om han kan hitta lite linjer. Höger tar vi i nästa steg.

Inkallningen börjar bli bättre vilket är kul och även fjärren börjar komma till i kedjor.

Min plan är att köra mycket kedjor med svårigheter inbakat. Inget godis eller belöning vid transporter eller fot utan bara väl valda tillfällen.

Vi har även hunnit med en träningstävling och där var det som att gå runt med en tickande bomb. Vi två tillfällen smällde det lite och ett voff slapp ut men på det hela var han ganska tyst. Eller i alla fall tystare än han brukar 🙂

fot

Gå ner på hundens nivå

Har ni någon gång gått ner och tittat på den nivån hunden ser? Har man en knähög hund är det stor skillnad på vad man ser och har man en liten hund ser man i stort sett…ingenting.

För en ruta som ligger nästan 30 meter bort går det knappt att urskilja konerna för en liten hund och apporterna vid dirigeringsapportering är det bara att glömma. En ganska intressant iakttagelse som gör att man får tänka om eller snarare tänka rätt när man lägger upp träningen.

Den lilla hunden behöver kunna springa i en riktning utan att se vad den springer mot i början och de behöver vara ganska säkra på sina linjer. Tänk på det när ni tränar så kommer det gå galant!

2015-03-12 13.22.56

Vad är det jag tränar på, egentligen!

Ett genomgående tema som jag tagit upp på de kurser som är igång nu är vad man egentligen tränar på med just den här övningen, just den här stunden. Ofta vill man gärna träna på allt på en gång men hur tydligt blir det för hunden?

Att man ska dela upp momentet i mindre delar är ganska vedertaget och hjälper till att hålla fokus på det som ska tränas ex. starter, vändningar, sitta kvar, gripanden men när det kommer till engagemang, fokus och koncentration blir det mer luddigt.

Helst vill man kunna ställa alla krav på en gång i ex fotträning. Rätt position, kontakt hela tiden, rätt energinivå och full koncentration. Men för en ung eller en oerfaren hund blir det lätt för mycket. Jag tro att man får snabbare resultat om man fokuserar på några få saker åt gången och när hunden kan det kan man lägga på nästa del för att på så sätt bygga fram en helhet.

I de första följa övningarna i fotet kanske man väljer att fokusera på kontakt vilket då gör att positionen kanske inte är 100%-ig. Men testat att gå och titta på något utan att släppa blicken från det samtidigt som ni ska gå på ett speciellt sätt i förhållande till någon annan? Jag kan lova er att det inte är lätt. När kontakten fungerar bra och hunden förstår vad man vill att den ska göra plockar man in postitionsträningen och höjer kriterierna hur hunden ska gå allt eftersom.

Det blir också lättare för en oerfaren hundtränare att kunna fokusera på en eller två saker som ska vara bra i ett fritt följ i varje utvecklingssteg. Om man från början koncentrerar sig på att engagemanget hos hunden ska vara fullständigt i följa övningarna kan man i ett senare skede lägga till vilken position man vill ha och i nästa steg inte släppa igenom blicksläpp.

Lättare för hunden att veta vad som begärs och mindre att fokusera på för hundtränaren.

Så innan varje övning kan ni upprepa för er själva: Vad är det vi tränar på just nu!

2015-03-12 13.11.12

Vår, vår, vår!

Vi har haft ett gäng härliga uteträningar med sol och värme. Hundträning gör sig helt klart bäst utomhus. Vi tragglar på med elitmomenten och vissa saker är lättare och vissa svårare.

Jag har lagt om inkallningsträningen lite så får vi se om det ger en snabbare reaktion på ställandet. Få saker är så snygga som en grym inkallning med ställande och läggande. Jag har mitt slutmål så nu ska vi för sjutton ta oss dit!

Linjerna till dirigeringsapporteringen är väldigt svajiga så där behöver jag lägga en del krut för att få honom säker. Rutan däremot är riktigt fin.

Fjärren börjar ge med sig och sättandet från stå blir säkrare och säkrare. Sitt i zätat är inte lika säkra så där behöver jag hitta någon bra knapp så det inte finns någon tvekan om vad som ska göras.

Metallen fortsätter jag att boosta och i fotet fokuserar jag på rätt energinivå = tyst vovve.

Nu har jag anmält mig till vår första tävlingsträning för året så då gäller det att göra en bra plan för att lägga en fin grund inför kommande tävlingar. Mitt mål är att Zeb ska tycka tävlingar är extra roliga och jag själv ska kunna hålla huvudet kallt och vara bäst när det gäller.

2015-03-08 10.35.25