Idag var det sista tillfället på appellkursen och det var spår som stod på schemat. Vi möttes av inte mindre än tre sökgäng som skulle nyttja samma skogar men som tur är är Fituna stort och vi fick fina marker att vara på.
Alla fick köra igenom varsitt spår, budföring, platsliggning och lite uppletande.
Vad händer här då kanske ni undrar? Jomen här händer det massor, som vanligt.
Allmänlydnadskursen är avslutad med en härlig skogsdag och spårträning. Appellkursen har börjat och hittills har vi haft en lydnadsdag och en spårdag. Duktiga hundar och förare!
Zeb har fått testa på spår vid båda tillfällena och ta mig tusan, jag tror han är en naturbegåvning. Det här kommer krävas mer experiment för att se vad han klarar av men först måste jag köpa en spårsele annars kommer han tuppa av när han drar sig fram i halsbandet.
I lydnaden har det visat sig att han har någon härlig period nu när han inte kan någonting längre men det har han haft förr och det brukar gå över ganska snabbt så jag har hopp för framtiden.
Vi har hunnit träffa Helene och Ludde för lite valpgos. Vilken liten sötnos tyckte Zeb som gosade in huvudet på honom.
Annars njuter vi av värmen, solen och härliga kvällar där man kan gå ut på baksidan kl. 21 i linne shorts och barfota och träna!
I onsdags var det tävlingsträning på klubben och det var andra gången jag och Zeb var med.
Den här gången körde jag hela klass 1 utan belöning och jag vet inte om det var träningen vi gjort eller Sandras underbara levergodis som gjorde honom så taggad att han nästan la huvudet på ryggen när han gick.
Han släppte mig inte för en sekund och det hamnade högt upp på bra listan. Annat som var bra var:
helt om marsch där han inte brukar vilja gå så tajt som han gjorde
kontakten under fotgåendet
läggandet i läggande under gång där man nästan hörde hur han dunkade i backen
bra start och fart i inkallningen
hela momentet hopp över hinder
Mindre bra saker, eller snarare saker vi behöver träna mer på är:
han kommer för långt fram i fotet när han blir taggad
sitter snett i halterna
stadgan i läggande och ställande under gång
islaget i mitt ben vid inkallning
gripandet i apporteringen
Sammanfattningsvis dyker det upp lite konstigheter när moment kommer in i kedjor så det måste jag försöka få fram i träning. Annars kan jag inte vara mer nöjd med hans attityd och samarbete.
Idag drivs klubbar över hela Sverige av engagerade människor som delar samma intresse. Alla som arbetar i ideella föreningar jobbar och lägger ner kraft och tid på att föra föreningen framåt utan att få lön eller ersättning för det arbete de lägger ner. Jag har en djup respekt för alla som gör det här och har själv blivit uppfostrad i en familj där ideellt arbete varit en standard vid sidan av ens normala arbete.
Lite informell statistik över ideellt arbete:
Tre miljoner svenskar jobbar frivilligt.
De lägger cirka 480 miljoner timmar per år, 13 timmar per person och månad i arbetet inom 200 000 organisationer.
Värdet av det frivilliga arbetet beräknas till 70 miljarder kronor.
Den redovisade omsättningen i frivilligsektorn är drygt 60 miljarder per år.
Arbetet motsvarar 300 000 heltidstjänster.
Jag jobbar ideellt inom två olika klubbar med två olika motiv. Den ena är jag engagerad i eftersom mitt intresse är hund och i den andra är det min dotters intresse som ligger som grund.
Jag har haft en del olika poster, ibland fler (läs sjukt många) och ibland färre (läs fortfarande många). Just nu sitter jag på en post som inte låter som det är så mycket arbete men som tar mer tid än man kan tro. Ingenting har egentligen med mitt intresse att göra och ingenting av det jag gör gynnar min hund.
Jag har ett tag känt att jag tagit på mig för mycket men samtidigt är det projekt som inte är så långa och som jag gärna skulle vilja ro i land. Men när tanken om för mycket redan börjat spira ligger den och gror i bakhuvudet. Vad händer då när kommer en motvind och allt man gör ifrågasätts?
Motvind gör att tankar gror fortare och just nu är det enda som hörs i mitt huvud de negativa kommentarerna vilket får mig att tänka: Släpp allt och spring åt andra hållet!
Hoppa av skiten, låt någon annan göra det. Bry dig inte!
Ägna dig åt det du vill och tycker är kul istället.
Just nu känns det som det enda rätta men det som hindrar mig är att jag tror att den stora massan av medlemmar, den som alltid är tyst, faktiskt uppskattar det jobb man lägger ner. Det som är synd är att den stora massan av medlemmar, den som alltid är tyst, snabbt blir överröstade av den lilla klicken, som alltid hörs.
Att byta klubb tror jag inte lönar sig för samma visa utspelar sig nog överallt på olika sätt. Man kommer aldrig komma ifrån den lilla klicken, som alltid hörs. Min förhoppning är bara att den lilla klicken ibland ska tänka efter innan den hörs så att den inser på vilket sätt man påverkar sin omgivning.
Jag vet inte hur historien kommer sluta eller kanske fortsätta i det här fallet men jag kommer troligtvis alltid på något sätt engagera mig ideellt fast med ännu mer eftertanke.
Det jag skulle behöva mängdträna nu är gruppmoment, kommendering och störning, eller i alla fall med mer liv och rörelse runt omkring. Det spelar ingen roll att han kan fjärren jättebra i vardagsrummet den dagen det är tävling..
Allt det här är ju svårt att träna själv så vi skulle alltså behöva komma till klubben oftare där det finns större ytor och mer folk. Problemet är bara att veckan bara har sju dagar och dygnet bara 24 timmar. Alltså kan jag inte göra så mycket åt mitt pressade schema mer än att acceptera det och köpa läget.
Det får helt enkelt ta lite längre tid dit vi ska än det skulle ha gjort om vi kunnat träna lite varje dag och åka till klubben 2-3 gånger per vecka.
Det här är vad jag anser att vi behöver. Zeb däremot säger att han behöver en napp…
Senaste kommentarer