Moa sover hos mormor, Stefan är ute på galej och Maja sover i vagnen. Snön har smält bort på vägarna, det är inte helt kolsvart och faktiskt ganska behaglig temperatur. Kan det bli bättre upplägg för en träning? Skulle inte tro det 🙂
Vi fick till en kanonträning med fina rutor, fjärr på långt avstånd, inkallningar utan kollision och bra stegförflyttningar. Det enda som trasslade var apporteringen så den fick vi pilla lite med. Vi har tränat lite väl mycket fart in så han har glömt att man ibland även måste göra ingångar…med apporten i mun.
Rutan gick jättebra och jag kunde lägga på ett JAPP för att få honom att stanna i rutan och vända upp så det kändes som ett steg framåt.
Vi började också med lätta dirigeringsövningar inför dirigeringsapporteringen.
Det tar sig och med värmen kommer motivationen. Jiihaa!!
Tro det eller ej men vi har hunnit träna. Mellan skidåkning, familj och jobb har vi snott luncherna till hundträning och fått till ett pass om dagen.
Det vi har lagt extra krut på är rutan som nyinlärning. Han får än så länge springa till en target i bakre delen av rutan. När han känns ganska säker på det tar vi det till nästa steg.
Annat vi har tränat på är vändningar och backa i fotet vilket har gett den fina bieffekten att hunden börjat skälla. Aaarrghh! Zeb har säkert inte läst rasstandarden ordentligt för vad jag vet är inte bostonterrier en skällig ras. Jag håller på att klura på hur jag ska komma till rätta med det för ljud är verkligen inget jag vill dras med.
Fjärren jobbar vi vidare med och lägger stor vikt vid bakåtvikt på mitt handtecken så att sitt och ligg från stå blir bra.
Apporteringen är väl det som går bäst just nu och det är kul. Då kanske jag snar kommer våga ge mig på vittringen igen utan att hunden förvandlas till en träflis.
Två av tipsen jag fick av Kenth gällde fjärren och ingångarna.
När det kommer till fjärren tyckte han att jag skulle börja jobba mer med de svåra skiftena stå-ligg och stå-sitt. För att få in ett bra tänk där Zeb rör sig bakåt i rörelsen tänkte jag försöka klicka in bakåtvikt med handrörelse. I nästa steg sen kan jag lägga på ett ligg eller sitt för att avsluta rörelsen. Jag gjorde lite lika på Selma så det tror jag kan fungera.
Ingångarna tyckte han inte var riktigt så alerta och snabba som de kunde vara så ett tips var att lägga in en snurr vid sidan.
I fredags åkte jag, Katinka, Helene och Anette hela vägen till Kenth och Niinas inomhushall i Uppsala för hundträning.
Jag och Katinka som var de enda med hund turades om att träna i kvartar och vi hann med ganska mycket.
Jag började med att träna lite fritt för att få lite allmänna kommentarer. Zeb skötte sig fint och jag fick bra feedback som jag tar med mig.
Vi hann också titta på apporteringen, fjärren och så gjorde jag några kedjor.
Något av det han sa som jag ska tänka på är att börja banta bort godbitarna, få honom att tänka mer uppgift än belöning och vara noggran med mina rutiner innan momenten.
På det hela är jag supernöjd. Dels med hur Zeb var och uppförde sig men också med det Kenth förmedlade. Han sa det på ett sätt som gjorde det tydligt och självklart och det passade mitt sätt att träna.
Vi har redan mailat om fler tider så jag hoppas vi får dem!
Jag hatar att komma försent och brukar fösöka undvika det i mesta möjliga mål. Fast när jag tänker tillbaka kan jag komma på åtskilliga gånger när jag varit ute i sista sekund. Jag brukar ofta bli påmind av Malin att jag alltid kom in på bredsladd till valpkurserna och lite samma sak var det när jag skulle på klickerkurs med en hund som inte hade en aning om vad en klicker och än mindre att ett klick betyder rätt och att godis kommer.
Så hur klickade jag då in Selma på snabbast möjliga sätt? Jo, i bilen på väg till kursen. Klick och ett kast med en godis till bakluckan. Jag hann få in ganska många klick på vägen till klubben och väl framme visste hon precis vad det handlade om.
Zeb klickade jag in samtidigt som jag tränade shejping. Gjorde han något fick han ett klick och en godis och det tog inte lång tid innan han också förstod hur det hängde ihop.
Klickern är kanonbra i nyinlärning och vid shejping, sen brukar jag låta den vila när jag tränar på saker som inte behöver vara så exakta.
Vilken klicker man ska använda är en smaksak. Jag har både de som är på bilden som låter lite högre och de med en plupp som står upp som låter lite lägre. Jag har däremot aldrig testat ett sådant där armband som vissa har. Det kanske vore något när man ibland känner att man behöver tre händer…
Senaste kommentarer