Jag hatar att komma försent och brukar fösöka undvika det i mesta möjliga mål. Fast när jag tänker tillbaka kan jag komma på åtskilliga gånger när jag varit ute i sista sekund. Jag brukar ofta bli påmind av Malin att jag alltid kom in på bredsladd till valpkurserna och lite samma sak var det när jag skulle på klickerkurs med en hund som inte hade en aning om vad en klicker och än mindre att ett klick betyder rätt och att godis kommer.
Så hur klickade jag då in Selma på snabbast möjliga sätt? Jo, i bilen på väg till kursen. Klick och ett kast med en godis till bakluckan. Jag hann få in ganska många klick på vägen till klubben och väl framme visste hon precis vad det handlade om.
Zeb klickade jag in samtidigt som jag tränade shejping. Gjorde han något fick han ett klick och en godis och det tog inte lång tid innan han också förstod hur det hängde ihop.
Klickern är kanonbra i nyinlärning och vid shejping, sen brukar jag låta den vila när jag tränar på saker som inte behöver vara så exakta.
Vilken klicker man ska använda är en smaksak. Jag har både de som är på bilden som låter lite högre och de med en plupp som står upp som låter lite lägre. Jag har däremot aldrig testat ett sådant där armband som vissa har. Det kanske vore något när man ibland känner att man behöver tre händer…
Senaste kommentarer