Igår var jag och Katinka och besökte Kenth för en halvdags lydnadsträning.

Jag har känt mig lite vilsen och frustrerad med Zeb på senaste tiden, utan att kunna sätta fingret på vad det beror på. Efter första passet hittade Kenth direkt min ömma punkt (som jag knappt visste om) och utlöste värsta känslostormen. Helt plötsligt förstod jag både Zeb och mina egna känslor bättre och vad mycket lättare det blev sen. Tänk vad något så jobbigt kan få massa saker att falla på plats.

Att man sen har grymma träningskompisar gör ju inte saken sämre. Hur glad blir man liksom inte när man får en sådan här hälsning:

Nu har jag återigen en bra plan för hur vi ska ta oss dit jag vill och all stress jag känt har liksom lagt sig. Det kommer bli bra och vi är på god väg.

Vi hann gå igenom de flesta moment och några börjar till och med bli klara för att ta in i tävlingsmässiga kedjor. De andra behöver förstärkas upp ytterligare för att vi ska slippa förlita oss på turen.

Kvällen avslutades sen med två kurser på Botkyrka BK. Alla söta valpar och duktiga lydnadsekipage gjorde jätte bra ifrån sig. Vovve för hela slanten. Imorgon blir det webb igen 🙂