När jag ändå är i gång med att kolla igenom Zeb kommer jag även passa på att undersöka hans andning och nos. Jag tycker att andningen har blivit mer och mer ansträngd ju äldre han blivit och känner att han måste få en ärlig chans.
En bostonterrier är en dyr hund. Dyr i inköp, dyr i försäkring och ännu dyrare blir det om man behöver göra skönhetskorrigeringar för att hunden ska kunna andas. Det täcks dessutom inte av försäkringen så man får stå för hela summan själv.
Det uppropet som gjorts av en mängd veterinärer tycker jag är jättebra. Normalt för rasen är en en så luddig definition så den borde inte få finnas. Om majoriteten av hundarna har svårt att andas kan det klassas som normalt då? Testa själv att knipa igen näsborrarna så det blir ett smalt streck, hur länge orkar ni utan att ni får panik?
Jag vet att många håller med men jag får också höra att hundarna ”pratar” när det rosslar i halsen på dom eller att knipta näsborrar inte är ett problem. Då undrar jag om man bara struntar i problemet eller faktiskt inte vet bättre.
Det är helt upp till var och en vad man gör med sina hundar men tanken att aveln ska gå mot något som är bättre för alla individer stödjer jag helhjärtat. Det samma hoppas jag alla uppfödare gör som föder upp trubbnosiga hundar. Jag vet att Bostonterrierklubben har lyft frågan och kommer diskutera det här problemet och det är jätte bra. Det gäller att börja någonstans.
Att det tas tag i nu tor jag beror på att det är fler och fler som aktivt tävlar och tränar med sina bostonterriers vilket ställer ett annat krav på hunden. Jag är verkligen supernöjd med Zebs arbetsvilja, engagemang och uthållighet och av de andra bostonterriers jag sett har majoriteten haft samma driv. Jag skulle bara önska att andningen inte var ett lotteri vid val av valp. På bostonterrierlägret träffade jag en tik med underbart stora och fina näsborrar. Vilken dröm!
I eftermiddag ska vi till Nacka Djurklinik för att få ett utlåtande så får jag se hur jag går vidare sen.
Senaste kommentarer