I helgen gick Hund 2015 av stapeln och jag och Zeb var anmälda till lydnaden. Under torsdagen svullnade hans tass upp och det såg mörkt ut inför en start. Lördagen strök vi oss men med hjälp av bakteriedödande schampo och honungssalva blev det så pass bra att vi kunde starta på söndagen.
Jag hade fått rapporter innan om att det var en riktigt svår miljö så jag var ganska inställd på det.Dock kunde jag nog inte riktigt föreställa mig HUR svårt det skulle vara. Både för Zeb men också för mig. Jag tog i för kung och fosterland i mina kommandon men ändå hördes det inte.
Vi var där i god tid och hann värma upp bra innan så det kändes bra. Själva tävlingen började bra också med en 9:a i sitt i grupp och en 10:a på platsen.
Startordningen var omvänd men jag kan faktiskt inte minnas hur så jag går igenom momenten i vanlig ordning.
Fotet kom ungefär i mitten av programmet. Det är något som vi jobbat med ett tag då det lätt kommer ljud om han är för taggad och är han för lugn blir det slarvigt. För Zeb gjorde han ett jättefint program och en 7:a får nog räknas som ett gott betyg om man tittar på snittet.
Zätat var första momentet vi gjorde. Jag är jätte nöd med hur han gjorde det och neddragen får jag ta på mig för han hörde inte mitt stå kommando direkt.
Inkallningen blev ett enda långt missförstånd. Han startade försiktigt som om han inte riktigt vissta att jag ropat så jag fick ropa igen, då fick han sådan fart så han inte hann stanna.
Rutan kom efter vittringen och här blev han förvirrad av alla tejpbitar runt koncirkeln. Han visste inte alls vad som var på gång. Note to self: bättre momentrutin!
Dirigeringsapporteringen blev också pannkaka då han sprang till mitten. Han sitter och tittar på mig när första apporten läggs ut och missar den. När han sen märker att något är på gång ser han bara mitten och sista läggas ut. Note to self: Träna på dirigering utan att han sett apporterna läggas ut alls. Alternativ lägga till ett titta kommando så han växlar från att titta på mig till att titta utåt.
Metallen fick han till en snygg tvärnit på men sen tog det stopp. Nu hade det blivit så mycket fel så han tackade för sig. metallen kunde jag ta själv tyckte han!
Vittringen låg som nummer två. Han har aldrig tidigare tagit fel pinne men gjorde det idag. En teori är att redan när jag gick in på plan plockade den andra tävlingsledaren upp pinnarna med handen och stog och höll i dom under hela zätat. jag tror att Zebs tanke mer handlar om att ta en pinne som luktar mycket och inte riktigt den som luktar mycket matte så här har vi lite att trna på. Note to self: ha mycket lukt från andra på pinnarna.
I fjärren gjorde han en en gång superfina skiften. Det här kommer bli så bra när vi får till aktivitetsnivån. Tyvärr kom det lite ljud och betygen åkte ner men rörde sig ingenting från platsen.
Sammanfattningsvis kan jag väl säga att det blev alldeles för svårt för oss. Hade det bara varit en svårighet hade det varit en sak men när flera lades på varandra pajjade det mesta. jag känner mig dock inte speciellt nedslagen för det. Vi är helt enkelt inte där än.
Däremot skulle jag vilja konstatera att apporterna verkligen inte var till vår fördel. Mellan den största och minsta träapporten var det enda som skiljdes åt storleken på kulorna. Gripdelen var lika tjock på alla tre vilket gör det jättesvårt för småhundar att hålla fast. Metallen var lika konstig den. Otroligt smal och knappt någon skillnad mellan de olika storlekarna. Saker som redan är svåra blir ännu svårare då. man behöver verkligen ett ordentligt lager för att kunna träna på olika föremål eftersom man aldrig vet vad man möter.
En rejäl, men kul, utmaning!
Tack till Lovisa Zeeck som skickade lite foton på oss!
Härligt att läsa vi hade vår premiär start i Eliten på mässan…. ? jag kan bara konstatera att vi upplevde samma som ni! Mycket svårare än man kunde tro att det skulle bli….framför allt när man inte hörde sig själv ? glad att lilla hunden inte brydde sig så mycket jobbade på väldigt glad och oberörd av svårigheterna ?
Hoppas vi ses på någon tävling nästa år