En sak som jag varit ganska dålig på och som jag även stöter på ofta hos mina kursare är att man ofta hoppar mellan olika metoder utan att hinna utvärdera dom tillräckligt. Jag kunde tidigare verkligen bestämma mig för att köra på en variant och se om det ger resultat men efter två pass försvinner det ut i periferin och någon annan variant tar plats istället.
Om jag håller kurs och föreslår en lösning på ett problem kan jag få höra att ”det har vi redan testat” och så må det ju vara men hur länge, hur många pass och hur fokuserat?
Efter det att jag märkte hur jag hoppade fram och tillbaka har jag blivit noggrannare med att hålla mig till planen och verkligen träna så som jag bestämt, tillräckligt länge för att se om det blir en förbättring, försämring eller ingen skillnad alls. Här kommer träningsdagboken in i bilden som en grym hjälp för att se om och vad som ger resultat.
Håll ut, ha tålamod och dokumentera utvecklingen. Stick to the plan!
På något sätt leder väl de flesta vägar till Rom men vissa är krångliga, snudd på omöjliga och väldigt backiga medans andra är betydligt kortare, lättare och smidigare. Man måste bara hålla ut tillräckligt länge för att se vilken väg man valt och om det lönar sig att vända tillbaka och byta väg eller fortsätta att kämpa ett tag till.
Upplever precis samma sak omkring mig – och även för egen del emellanåt när man inte är helt med på sitt egna beteende. Vi glömmer av att ge det tid och en ÄRLIG chans innan vi tröttnar. Tror att tålamod är något man aldrig kan ha för mycket av när det gäller träning 😉 Man måste ha lite is i magen och orka ta dom jobbiga vägarna ibland för att det ska bli rätt, tror jag.
Håller med! Tålamod och is i magen är riktigt bra bra egenskaper hos en hundtränare 🙂