Jag blev inspirerad av att läsa Maria Brandels blogginlägg ”Tidig debut kontra hållbarhet” och Fanny Gotts inlägg där hon skriver lite om mognaden hos de hundar hon har och började tänka på hur jag brottas med vissa saker när det kommer till hundträning.
Jag är expert på att jämföra mig med andra, att tävla och att sätta hög press på mig själv. Både på gott och på ont. Fast jag vet att jag har väldigt begränsat med tid för hundträning vill jag kunna visa resultat och det gärna snabbt. Problemet är att om det ibland går en vecka mellan träningarna är det svårt att få till en förbättring av moment på den tiden jag skulle vilja.
Eftersom jag vet om allt det här och kan säga det till mig själv borde man ju tycka att jag också kan inse att det kommer ta längre tid för att uppnå det jag vill om jag inte hinner träna. Men den logiska delen av hjärnan säger en sak och den drömmande hjärnan hoppas på något helt annat.
Nu är Zeb 2,5 år och faktiskt uppflyttad till elitklass i lydnad så så lång tid har det faktiskt inte tagit men helt plötsligt tar all träning även mycket längre tid. Man behöver större ytor för momenten, det är fler moment att bolla samtidigt och man behöver få till så mycket olika sorters träningar som moment, kedjor, träna på olika platser, tävlingsträna osv. Från att tyckt att 10 minuter i köket har räckt för att ta sig en bit framåt känns nästan 1 timme som lite tajt och våra fina fruktträd som alltid funnits där står nu plötsligt i vägen överallt.
Sen kan man nästan alltid slå sig i backen på att när just den där spontana timmen dyker upp då man har tid att träna är humöret långt ifrån samarbetsvilligt och träningen blir illa planerad och inte alls vad man hoppades på.
Det är så mycket mer kring hundträning än att bara lära hunden springa till en kon. Ibland är det underbart kul och ibland känns det mest stressande. Men efter Marias inlägg känns det som att det är helt ok att låta det ta lite mer tid och kanske fokusera lite extra på bra grundträning. Zeb hinner mogna, jag slipper stressa och träningen blir mycket roligare!
Det där låter som en bra idé att det inte gör någonting att det tar lite tid. Huvudsaken är väl ändå att ni har kul ihop, men visst jag fattar det är ju så himla kul när det går framåt fort. Kram jag håller i alla fall på er.
Ta det lugnt! Han är ung och bostonterrier blir gamla. Du är i elit och kommer inte längre så varför inte njuta av hela resan(inlärning,länkning,tävlingsträning,nya miljöer mm) Jag tycker många som tar sig snabbt upp i elit och bara har tävlat 3ggr (1a pris i klass I,II,III)innan får problem just för att det TAR TID! för hunden att lära sig allt. Hundarna har heller inte fattat att det är tävling, men så börjar många att tänka SM-poäng och anmäler till en massa tävlingar och vad händer? Jo det går bara sämre och sämre.
Jag som har tävlat schäfer tidigare och nu en bc kan säga att det ÄR! stor skillnad på bruks/vallhund och en sällskapsras. Vet inte hur många instruktörer som först tävlat en udda ras i de lägre klasserna och sedan ”bytt” till en bc. Varför har de inte fortsatt till eliten…för svårt kanske?. Detta blir en annan diskussion som jag inte tänker gå djupare in i,
så ”spotta upp dig” och var stolt över vad du presterat hitintills. Tänk 1år framåt eller 3år också fokuserar du på det lilla och ser till att det blir riktigt bra. Min Boston har ju inte varit frisk så det blev ett uppehåll på ca 3år i träningen och jag har tänkt att den dagen han är säker på momenten ”ett o ett” så ska jag testa o köra ihop allt och nu fixar han det, men vi är långt ifrån tävlingsklara då han behöver massor av träningstävlingar. Funderar på om jag ska anmäla till ca 10st tävlingar och köra som ”träning” och bryta för att kunna belöna. Zenji (basenji)och jag är inne på våran 13e klass II tävling utan ett 1a pris, och vem bryr sig? och de som gör det…Ja! det säger mer om dom. JAG! går alltid av planen och är nöjd och vet vad vi ska träna på tills nästa gång. Tänk beteende…varför gjorde han sådär? vad var det som han inte förstod? …vad ska jag tänka på tills nästa gång för att hjälpa/förbereda honom osv. DÅ! blir det roligt att träna/tävla hund 🙂
Du har hunnit så långt redan Jenny och är superduktig! Och har man som du dessutom ett par barn och heltidsjobb.
Allt tar ju TID och känner igen mig i att känna sig drabbad av stressen. Ibland får jag sätta mig ned och fundera varför jag gör det jag gör.
För mig går glädjen absolut först-vi ska ha skoj tillsammans.
Lika viktigt för mig är att se och analysera när det inte går som jag tänkt mig och känna att jag utvecklar min förståelse både för individen hund och för min hundträning. Det är ju det som är så skoj, att se utvecklingen både min egen och hunden. Och den händer ju ibland även när man inte tränar.
Sen så är det ju alltid superviktigt att man mår bra själv och får man ihop hela pusslet därhemma så mår nog hundträningen bra av det med!
ps Att ”gå in i bubblan” tillsammans med sin hund och skita i ”vad andra tycker”, vara glad oavsett och se det positiva. Vara ödmjuk,kunna gratta andra som det gått bättre för..JA! såna människor beundrar jag och försöker själv att ”vara som”. Tänk själv om man går av planen och är glad och säger…”näe idag ville det sig inte riktigt”, ”den lilla godingen tjuvade på rutan”…då blir det svårt för andra att ”se ner på en” 😉