Tro det eller ej men vi har hunnit träna. Mellan skidåkning, familj och jobb har vi snott luncherna till hundträning och fått till ett pass om dagen.
Det vi har lagt extra krut på är rutan som nyinlärning. Han får än så länge springa till en target i bakre delen av rutan. När han känns ganska säker på det tar vi det till nästa steg.
Annat vi har tränat på är vändningar och backa i fotet vilket har gett den fina bieffekten att hunden börjat skälla. Aaarrghh! Zeb har säkert inte läst rasstandarden ordentligt för vad jag vet är inte bostonterrier en skällig ras. Jag håller på att klura på hur jag ska komma till rätta med det för ljud är verkligen inget jag vill dras med.
Fjärren jobbar vi vidare med och lägger stor vikt vid bakåtvikt på mitt handtecken så att sitt och ligg från stå blir bra.
Apporteringen är väl det som går bäst just nu och det är kul. Då kanske jag snar kommer våga ge mig på vittringen igen utan att hunden förvandlas till en träflis.
Senaste kommentarer