Varför bostonterrier!

Med tanke på att jag gillar att träna hund och siktar relativt högt kanske man kan undra varför jag valde bostonterrier.

Jag funderade mycket när det var dags för en ny hund och många raser passerade mina tankar. Jag stod på kö hos en border collie uppfödare men hoppade av. Grannen hade boxervalpar och körde en massiv övertalningskampanj. Lennart på brukshundklubben tyckte jag skulle ha labbe och själv gick jag igenom halva hundrasboken. Varför bara halva räckte var för att rejält långhåriga och de med spetsiga näsor inte var jätteintressant.

Egentligen var det två anledningar som låg bakom.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle ha för jobb när jag gick tillbaka från mammaledigheten och med det var det ju osäkert vilka arbetstider det skulle innebära och om hunden skulle få följa med till jobbet osv. Min mamma vara dagmatte åt Selma och skulle även ställa upp på nya hunden men det är lite skillnad på att ta hand om en vältränad mini-boxer på 10 år eller en aktiv unghund.

Den andra anledningen var att jag inte visste hur mycket tid jag skulle få till hundträning. Jag ville därför ha en hund jag kunde träna om jag ville men som inte gick i taket efter en lugn vecka och som skulle ge mig dåligt samvete.

Den första anledning föll platt eftersom jag startade eget och kan ta med mig Zeb överallt. Båda mina största kunder tycker bara det är kul när han är med. Att han sen knappt märks är ju en klar fördel.

Den andra anledning däremot stämde precis med vad jag trodde. De senast veckorna har jag nämligen knappt fått ihop någon kvalitativ träning överhuvudtaget. Eftersom Zeb har vant sig vid aktivering blir han lite smått överaktiv på kvällarna men det brukar lösa sig med att leta godis eller en lekpromenad.

Jag är supernöjd med mitt val av ras utefter förutsättningarna!